Story cover for ENSAM by junelegend04
ENSAM
  • WpView
    Reads 48
  • WpVote
    Votes 3
  • WpPart
    Parts 2
  • WpView
    Reads 48
  • WpVote
    Votes 3
  • WpPart
    Parts 2
Ongoing, First published Mar 24, 2018
Jag hatar mitt liv. Mitt namn är helt okej men alla andra säger att det är vackert, Jag heter Mínnérla, vilket mina föräldrar hittade på utifrån Mijndert, det är ett killnamn jag vet men det betyder stark effekt vilket man verkligen kan säga att jag har. Utan jag hatar mitt liv för att vi flyttar runt hela tiden. Första gången vi flyttade var när jag var 6 år, då flyttade vi från Giethoorn i nordöstra Nederländerna.
Sedan dess har vi bara bott på ett ställe i max 1 år innan vi flyttat vidare. Det är på grund av mamma och pappas jobb men också på grund av mig. Ända sen vi flyttade första gången har jag inte haft en ända vän. Så fort någon lärt känna mig så tror dem att jag är galen, totalt galen. Därför är mina ända vänner mina 17 åriga tvillingbröder Luca och Levie. 
Nu har vi flyttat till Haag och för en gångs skull kanske mitt liv tar en annan vändning när jag möter Laurens eller kommer det sluta som alltid, med att jag blir ensam, helt ensam för alltid...
All Rights Reserved
Sign up to add ENSAM to your library and receive updates
or
#647love
Content Guidelines
You may also like
You may also like
Slide 1 of 10
Kvinnan som överlevde allt utan kärlek - men gav sin kärlek åt sina barn cover
saudades doi cover
Älskade pappa cover
Ariella cover
Boken om Livet  cover
Få det att funka cover
En sommardag för Fred cover
Känslor cover
My deep thoughts cover
Milos Sommarvecka cover

Kvinnan som överlevde allt utan kärlek - men gav sin kärlek åt sina barn

18 parts Complete

Inledning Jag var ung när världen först visade sina tänder för mig. Inte en sådan ungdom som glimmade av trygghet och varma famnar, utan en ungdom som stod ensam i en korsning där alla vägar ledde till smärta på olika sätt. Jag föddes inte in i kärlekens famn. Jag föddes in i krav, i röster som drog åt alla håll, i blickar som aldrig riktigt såg mig, i ett hem där kvinnans hjärta var till för att bära - inte för att vila. Men ändå bar jag. Jag bar mig själv, jag bar min tro, jag bar mina drömmar... och senare bar jag också mina barn, de som aldrig fick se mig som svag, även när jag gick sönder inombords. Jag överlevde allt utan kärlek. Inte för att jag var stark, utan för att jag inte hade något val. När världen slog mig krokben stod jag upp igen, inte för min egen skull, utan för de små hjärtan som en dag skulle vila i mina händer. Och ändå... I all den ensamheten, i all den här smärtan, föddes något hos mig som ingen kunde ta ifrån mig: Min kärlek. Den kärlek jag aldrig fick av någon annan - den gav jag till mina barn. Det här är min berättelse. Berättelsen om en kvinna som världen glömde att älska, men som ändå älskade tillbaka så starkt att hon överlevde allt den kastade mot henne.