Himlen är sig lik

Hur ska jag kunna lämna mörkret när jag ständigt är rädd för att bli sårad? Hur ska jag gå vidare när det bara finns en person kvar som jag älskar? Hur ska jag kunna släppa in nya människor när jag bara litar på mig själv? Mamma sa alltid: "Himlen är sig lik oavsett vad som händer", men vad händer om det inte stämmer?

Sigrid strular med livet och klamrar sig fast vid minnet av hennes mamma, hon har ingen aning om hur hon ska ta sig ut ur mörkret som håller på att sluka henne. Men vad händer när killen som liknar Jack Frost hälsar på henne en dag, hon kanske har en chans att leva i ljuset ändå?