Jag kom hem till en okänd plats med okända ansikten. Det skrämde mig, men jag var för stolt för att fälla en tår. Även att känslor försökte tvinga sig fram och krossa det osynliga skalet som skyddat mig så länge. Jag gick på obekanta gator, förbi skolan och staden som jag inte längre kände igen. Inget verkade vara sig likt efter olyckan.