Att ständigt känna sig äcklig och otillräcklig är ingenting som är ovanligt för mig. Att känna sig så jävla ful och meningslös att man inte ens bryr sig om när man får pryl av sin styvpappa och när man ständigt blir spottad på de är inget ovanligt de heller. Denhär mannen var en gång i tiden en helt annan person, inte en person som slog mig dag ut och dag in, fuckade mig psykiskt & fysiskt totalt, körde ner mig till botten och skrattade mot mig och log när han insåg vad han hade åstadkommit. Höjde sin burk med öl och flinade samtidigt som han sa "skål på dig" samtidigt som man satt där fastbunden vid köksstolen, blodet i hela ansiktet och kroppen målad med blåmärken. Innan den äckliga dagen så var saker inte alls såhär, de var bara jag & hon, min andra halva, min förebild, min mamma. De var så till den äckliga dagen då den sjuka äckliga mannen tog hennes liv & kom undan som när en liten snorunge skyller på sina äldre syskon. Mitt liv, dessa vanor, ja de enda jag önskar nu är samma "äckliga" öde som de min mor fick.
~~~~
Tw för självskadebeteende, misshandel, mord och annat relaterat.
Min första bok så ta den med en nypa salt.
Bästa placering:
#1 - sorgligt
Jag heter Sam och ja jag är en tjej.
Jag är ny inflyttad i denna stad.
Första dagen i skolan mötte jag en kille som tydligen alla tjejer dreglade efter.
Jag och han tvingades träffas i två veckor efter skolan.
Som om inte det var nog så var han den störigaste människan som jag träffat..
Om man skulle få känslor för honom skulle man vara en idiot.
Jag är en idiot.
"Kanske" mumlade jag.
Han lutade sig ännu närmare, tog min hand och jag gjorde inga motstånd.
Det ända jag tänkte var, kyss mig.
Ännu närmare och tillslut mötes våra läppar.
Han släppte min hand och la sina starka armar om mig.
Det har aldrig känts så rätt att kyssa någon i hela mitt liv.