Att ständigt känna sig äcklig och otillräcklig är ingenting som är ovanligt för mig. Att känna sig så jävla ful och meningslös att man inte ens bryr sig om när man får pryl av sin styvpappa och när man ständigt blir spottad på de är inget ovanligt de heller. Denhär mannen var en gång i tiden en helt annan person, inte en person som slog mig dag ut och dag in, fuckade mig psykiskt & fysiskt totalt, körde ner mig till botten och skrattade mot mig och log när han insåg vad han hade åstadkommit. Höjde sin burk med öl och flinade samtidigt som han sa "skål på dig" samtidigt som man satt där fastbunden vid köksstolen, blodet i hela ansiktet och kroppen målad med blåmärken. Innan den äckliga dagen så var saker inte alls såhär, de var bara jag & hon, min andra halva, min förebild, min mamma. De var så till den äckliga dagen då den sjuka äckliga mannen tog hennes liv & kom undan som när en liten snorunge skyller på sina äldre syskon. Mitt liv, dessa vanor, ja de enda jag önskar nu är samma "äckliga" öde som de min mor fick.
~~~~
Tw för självskadebeteende, misshandel, mord och annat relaterat.
Min första bok så ta den med en nypa salt.
Bästa placering:
#1 - sorgligt