Osynliga tårar
- Reads 4,366
- Votes 154
- Parts 10
Ongoing
Last published Sat, Dec 26, 2015
Något June har älskat sedan barnsben är mord. De flesta serier och böcker som handlar om mord har hon läst och sett. Men när hon själv blir indragen i ett är det inte lika roligt längre. Särskilt inte när hon får ögon för killen som hon absolut inte får tycka om. Killen med skinnjacka och taskig attityd. Killen som är ledaren.
All Rights Reserved
#641
kärlek
Join the largest storytelling communityGet personalized story recommendations, save your favourites to your library, and comment and vote to grow your community.
You may also like
En Mördare Som Pappa
Jag kände hur en iskall känsla kom krypande upp längs ryggraden när mannen som jag trott känt viskade i mitt öra. Jag kunde inte ta mig här ifrån nu, jag kunde inte skrika, jag kunde inte göra någonting, det var som om jag var förlamad. Vad skulle mamma säga? Vad skulle syrran tycka om mig nu? Och framför allt, skulle Sebbe fortfarande gilla mig? Plötsligt kände jag hur någonting vred sig i magen. Ilskan, sorgen, besvikelsen som jag känt efter att pappa berättat allt om hans andra liv, hans riktiga liv, i ensamheten, i kraften, i en mördares kropp.
Namnlös del 1
Här men inte här
Vilken ironi egentligen, att just den personen som kräver en logisk förklaring är just den personen som hamnar i en situation som inte skulle kunna gå att förklara. Och inte bara en situation utan flera, det verkade som att hela hennes liv inte gick att förklara och det irriterade henne så. Allt hon ville var att kunna förstå. Och sen har vi den där tjejen, den eventuellt schizofreniska tjejen, som kunde vara så självsäker och stark men så fort man nämner de där handavtrycken på hennes handleder och blåmärkena på hennes mage och ben så blir hon bara tyst. Läskigt tyst. Högsta rank i Mystery/Thriller #7Complete
Modet i källaren
Den här boken skrivs av @mandy10007 och @linny10fotboll. Chloe är trött på att ha bott med sina föräldrar på övervåningen i 16 år, när hon fyller 17 får hon äntligen flytta ner i källaren men något oväntat händer...
Labyrint - vägen in
Du får rödsprängda ögon på grund av sömnbrist. Du missar din tågstation. Du önskar att dina vänner ska gå hem. Och när de 387 sidorna är slut kommer du att vilja ha mer. Julia vaknar upp på sjukhuset efter en hjärninflammation som har orsakat minnesförluster. Det enda hon kommer ihåg är att hon har följt en okänd man genom en labyrint av korridorer. Julia blir friskförklarad av sjukvården men upptäcker att något är fruktansvärt fel: hon ser inte längre verkligheten som tidigare. I en rörig tid av hallucinationer leds hon till Job - en gatupredikant som mässar om Guds upplysta stig inför besvärade cafégäster. Han intresserar sig genast för Julia, och det visar sig snabbt att han inte är den enda. 29-åriga Jake har lämnat sitt framgångsrika liv för att ta reda på sanningen om sin far Eric - en stenrik amerikansk matematiker och affärsman - som för tre år sedan försvann spårlöst. När Julia gör en egendomlig entré i hans liv möter han henne med misstänksamhet. Vem är hon och vilka är hennes intentioner? Labyrint - vägen in är en mystisk och fängslande historia om hur valen i våra liv formar oss som människor. Det är den första delen i en serie som förenar spänning med magisk realism.
Snap från David
"Jag gör vad som helst för dig." -*- Mitt i natten lyste min telefon upp. Jag suckade irriterat och sneglade mot min iPhone som låg på nattduksbordet. I några sekunder övervägde jag att ignorera det. Men min nyfikenhet vann tillslut. Jag menar, klockan är typ tre på natten. Vem skulle skriva till mig nu? Jag reste mig upp ifrån min säng och sträckte mig efter telefonen. Tryckte på knappen och såg att det var en notifikation från Snapchat. Någon ville adda mig. Jag höjde på ögonbrynet och låste upp telefonen. Det var en användare vid namn David. Jag känner ingen som heter David. Det är säkert en av mina kompisars kompis. Jag ryckte på axlarna och accepterade. Vad är det värsta som kan hända? *** Börjad: 10-05-18 Avslutad: 18-12-18 Omslaget är från EbbaMilvum, tack så jättemycket! LifesaverComplete
Jag kände hur en iskall känsla kom krypande upp längs ryggraden när mannen som jag trott känt viskade i mitt öra. Jag kunde inte ta mig här ifrån nu, jag kunde inte skrika, jag kunde inte göra någonting, det var som om jag var förlamad. Vad skulle mamma säga? Vad skulle syrran tycka om mig nu? Och framför allt, skulle Sebbe fortfarande gilla mig? Plötsligt kände jag hur någonting vred sig i magen. Ilskan, sorgen, besvikelsen som jag känt efter att pappa berättat allt om hans andra liv, hans riktiga liv, i ensamheten, i kraften, i en mördares kropp.
More detailsContent Guidelines