Tårar faller

Jag sprang genom korridoren. Lektionen skulle börja snart. Men det var inte därför jag sprang. Jag sprang fortare och fortare och såg gänget med killar sitta på samma ställe de alltid gjort. Nu ökade jag farten ännu mer och sprang förbi de. Jag kände någonting vasst i ryggen men fortsatte springa tills jag var inne i klassrummet. Jag satte mig fort ner på närmaste stol när läraren kom in. Jag höll mig för ryggen där det vassa föremålet hade träffat. Jag kände efter med handen vad det var. Det var en matkniv som hade borrat sig in i min rygg. Jag drog fort ur den och stoppade på ett litet plåster jag hade i min väska.  Lektionen började och jag satt längst bak i klassen. Jag försökte koncentrera mig på tavlan men det gick inte. Smärtan i ryggen var för stor. Jag tittade ner på mina armar som var fulla med stora blåmärken. Jag kände hur en tår föll ner för min kind men jag torkade bara bort den. Det ringde ut och jag sprang ut ur klassrummet. Jag fortsatte springa och såg att killarna nu inte satt där längre. Jag pustade ut och gick hem. Jag öppnade dörren och kastade av mina skor innan jag nästan sprang upp för trappan. - Varför springer du Moa? Jag stelnade till. Det var pappa som frågade. Jag andades fort och stressat. Jag började gå ner dör trappan. - Jag ville upp till mitt rum för att göra mina läxor, ljög jag och pappa tittade allvarligt på mig. - Moa, kom ner hit nu! Sa han och pekade bredvid sig. Jag började gå ner. Om jag skulle springa iväg skulle det bara bli värre. - Du ljuger inte för mig! Sa han och jag kände en obarmhärtig smärta i magen.