Har ingen far

Jag var 3 år när du försvann. Jag har aldrig haft en far som har funnits där för mig min bonus pappa är mer som en far för mig än min biologiska pappa. Min pappa har spårat mig i så många år att han har dött i mig. Jag har mått så dåligt i hela mitt liv och du har gett dig på min så länge bara fler att du vill ha hämnd på mamma. Det har gjort att jag har blivit plågad i så många år och socialen tvingade mig att bo hos dig i 9 jävla år.

Jag har aldrig haft en far som har hjälpt mig du kommer inte ens ihåg när jag lärde mig läsa och skriva och det bevisar att du inte har någon koll. Du lätt inte ens min bror äta när han var hungrig jag gick och tog mat när du gick och la dig och han grät hela natten. Du har aldrig funnits där för oss jag har tagit hand om min bror hela mitt liv.

När jag var 10 så vägrade jag åka till min pappa men socialen sa att jag var för ung för att tänka klart jag ringde mamma varje kväll och grät. Socialen sa att men kunde tänka klart när man var 12 år så jag planerade att vägra åka till pappa när jag var 12 och pappa bråkade och skrek på mig en till sist flyttade jag till mamma. Men det har ändå inte ändrat mitt liv eftersom nu är du bara arg och anklagar allt på mig.

Min bror är 10 år nu och han har fortfarande det jobbigt. Han har aldrig fått vara fri du har alltid fått sitta på rummet medan pappas barn har fått leka ta med kompisar hem och du grät och jag vet ej vad jag skulle göra. När jag sa till pappa att aldrig höra av sig till mig igen så anklagade han dig, det var fel och det har bara gjort mig mer arg på han.

När jag började 7:an så träffade jag nya vänner som har funnits där för mig och vi har alltid roligt med varandra. När jag bråkar med de andra tjejerna finns ni där upp min sida och stöttar mig när jag väl behöver det jag trodde aldrig ni skulle gilla mig eftersom jag var inte en av de populära i skolan men ni blev mina bästa vänne