Om nätterna

Jag märker att han studerar mig, så jag ser upp och möter hans blick. Hans ögon är blå, nog de blåaste ögonen jag har sett. De är en väldig kontrast till det svarta håret, men de passar honom. Gör att han ser exceptionell ut.
Jag drar min blick från hans ögon, längs konturerna av näsan, ner mot läpparna. I ena underläppen har han en ring. Den ser ut att vara i blå metall. Den passar i vilket fall med hans ögon.
Plötsligt rör läpparna på sig.
"Du spiller."
Hans röst är inte jättehes, men den är mer det, än mot det mjuka hållet. Ändå finner jag hans röst attr-
Vänta, vad sa han? Jag vaknar upp ur min dvala.
"Va?" mumlar jag dumt och sänker sedan blicken, ser min hand som lutar mjölkpaketet i nittio grader, det överfulla mjölkglaset och så den vita vätskan som rinner över på bänken och vidare ner på golvet. Mjölk, ni vet...

*****

Sextonåriga Emanuel tvingas åka på kollo under sommaren, då hans mamma ska bo in sig med sin nye sambo. Han är inställd på ett par veckor av tristess och varm nyponsoppa varje kväll. Hans åsikt ändras dock när han möter Snow. En cool, aningen mystisk kille med piercing i läppen och de blåaste ögonen Emanuel någonsin sett.
Och vem är det egentligen som gråter inne på killarnas toalett om nätterna? Spökar det verkligen?