Förbindad kärlek

Jag ligger och kollar upp i taket. Du sover. Du min finaste babe du sover. Jag tittar på dej och vill bara pussa på din fina mun. Jag ska precis göra det när du vaknar.
" AHHH vad göru?" Skriker du när du inser att jag är 6cm ifrån dej.
" oj förlåt skulle bara pussa fina dej"
" men gör inte så...åh"
"Förlåt babe"
" sluta kalla mej babe hela tiden, börjar bli trött på det..."
"Men, du är ju min babe ju. Vi har varit tillsammans i snart 7månsder"
" vet, jag venne hur länge till jag orkar"
Jag kollar på dej och känner hur mina tårar är på väg. Jag reser mej och in i badrummet.
" älskar han inte mej? Vad har jag gjort för fel? Jag klarar mej ine utan honom!!" Tänker jag.
Jag går in i duschen med kläderna på och låter de iskalla vattnet rinna över mej. Efter 30min hör jag hur han, den som jag älskar kommer in.
" Linda, jag vill älska dej. Men det går ej när du för det mesta bara är ögongodis förlåt mej"
" va? Vad menar du?" Gråter jag.
" det är slut, det vi hade finns ej kvar"
"Nej snälla snälla snälla jag gör vad som helst?"
"Verkligen?"
" JAA"
"Så du kan gå in i min religon och följa dom reglerna?"
Men gud, fan då försvinner all min frihet, jag måste ha slöja och får aldrig visa mitt fina hår för någon mer än han, tänker jag. Men jag äskar honom. Jag göre.
"Om jag får va med dej då så går jag med på det."
"Då säger vi så"
Efter en vecka som muslim så lider jag verkligen. Jag är såå sugen på griskött och det är svettigt med slöja. Men jag har ju i alla fall min älsklig.
"Älsklig, min bror skrev att vi är välkomna dit på middag på lördag, det är väl kul?"
"Ehh är du dum Linda? Din bror är man du ska INTE visa nån kärlek till honom JAG är din man och ska vara den ÄNDA."
ÄMeehh min famlih måste jag väl få träffa?"
"Säger du emot mej?"
"Ja min familj är min lilla vännen"
Han höjer sin arm och slår med all sin kraft till mej på käften och skriker
" D