Orden vi aldrig sa

ORDEN VI ALDRIG SA & en vägg var inte det ända hindret

novell av aliceomaja

______

"Hans röst var mörk och hes. Jag minns de tillfällen när vi var yngre. De tillfällen jag försökt få honom att sluta röka. De tillfällen då jag fortfarande trodde att han lyssnade på mig. Lyssnade på mina ord som jag aldrig talade. Jag lyfte min bleka hand från min varma ficka och ryckte i handtaget på bilen och pressade med min vikt utåt. Du visste mycket väl att dörren var låst. Detta visste även jag. Men min hand hade jag kvar på handtaget. Jag ryckte än en gång medan jag spände blicken på sidan av hans ansikte. Ett ansikte som var klätt av små mörka sträva hårstrån som en gång kittlat min kind när din mun rört sig mot min bleka. Jag hoppades du förstod att jag egentligen ville långt härifrån. Och jag hoppades att det var tydligt att jag inte ens kunde spendera en minut i samma rum som dig. För när jag fortsatte att trycka min vikt mot den svarta dörren spände du dina ögon i mig som för att be mig att sluta. För trots att jag visste att dörren aldrig skulle öppnas, likt dig så hade jag aldrig talat mer klart än nu...."