tiden läker alla sår alla har sin väg att gå - … - Wattpad

tiden läker alla sår alla har sin väg att gå

Reads 88
Votes 6
Parts 3

Reads 88
Votes 6
Parts 3

axeljiggy dantelindhe hov1 kärlek ludwigkronstrand noelflike

nu sitter jag här på golvet, gråter tills ögonen är rödare än blodet som snart kommer forsa. 
näsan är så täppt av alla tårar som runnit så man knappat hör vad jag säger.
1..2..3 jag kunde inte hålla mig längre, jag hade klarat mig i nästan 2 månader, men det gick inte hålla det inom mig längre. 
efter det 3:dje så knackar det på dörren och jag hör rösten jag blir stum av varje gång, säga: 
"Elinore, vad har hänt, gjorde han något"
det blir en tystnad och man hör nästan mitt blod droppa, innan jag tyst svarar:
"det gör för ont, jag klarade inte hålla det inom mig"
jag hann knappt säga klart meningen innan dörren slås upp och de ögonen som får mitt hjärta att stanna varje gång stirrar rakt in i mina svullna, röda, en sista gång innan mörkret omfamnar migAll Rights Reserved

axeljiggy dantelindhe hov1 kärlek ludwigkronstrand noelflike

Table of contents

3 parts

Sign up to add tiden läker alla sår alla har sin väg att gå to your library and receive updates

or

Content Guidelines

You may also like

djävul till plastbror by tonarsromaner

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.

Bad Boys. Good Lips. by Floraxoxo

Dina lögner suger || Dante Lindhe by _hovahtakeovah

Du är ett fucking gift

misstag eller mirakel? by tonarsromaner

Förbjuden kärlek, krossade hjärtan och hårda ord. Hur kunde det bli positivt? Milly ställde sig frågan gång på gång. Allt var Ryans fel, brukade hon tänka, det var enklare att tänka så. Det var Ryans fel att hon blev utslängd från sina föräldrars hus. Det var Ryans fel att hon blev utfryst av hela skolan. Eller var det Ryans fel? Kanske snarare Ryans förtjänst. De tyckte att de hade gjort ett misstag, men när de verkligen insåg vad de hade gjort så kanske de ändrade sig. Kanske tyckte de att de hade gjort ett mirakel istället. Så frågan som ställs är, gjorde de ett misstag eller ett mirakel den där regniga kvällen i oktober?

I Loved and hated you by Thildacha_04

Bok två av "Hate me or love me"! (Ni kanske måste läsa första boken först, annars kommer ni inte fatta)! Det har gått ett år sen Olivia sa hejdå till Sverige, och hon har börjat med sin artist karriär! Men vad händer när hon får reda på att Adrian har nu också flyttat till LA? Nu när det äntligen inte är något drama i hennes liv, kommer det bli drama igen? Kommer Adrian och Olivia mötas igen? Läs så får ni veta!

Kärlek börjar alltid med bråk by nordanland

"Det var ett enkelt spel tills du ändrade spelreglerna. Du fick mig att älska att hata dig tills du ändrade det med. Jag föll för dig Lucas. Du kan älska men samtidigt krossa mig som ingen annan, jag antar att du kände likadant om mig ... Eller var det bara en del av spelet? " -Emma. • Förekommer grovt språk och sexuella scener. • Kom ihåg att rösta och kommentera! Jag vill gärna veta vad ni tycker! ❤️ • Cover by @MissGBooks!

My badboy by Fakemexican

17-åriga Kaylie Garcia och hennes mamma har i hela deras liv bott i Sverige. Kaylies pappa är med i militären och hon har inte träffat honom på över 3 år. Kaylies mamma bestämde sig för att dom skulle flytta till Florida då hon fått ett mycket bättre jobb där. Kaylie börjar på en ny skola och stöter på självupptagna, dryga och snygga badboyen Austin Smith.

När snön faller by delenainmyheart

Om jag vetat att namnet Jason Carter skulle förfölja mig för resten av livet hade jag gjort saker och ting annorlunda. Jag hade lyssnat på mina första instinkter. Jag hade gått iväg, undvikit honom som det vore det sista jag gjorde. Jag hade aldrig låtit mina ögon lämna spår av blickar efter honom bland kapprummen. Jag hade inte gett honom det där första leendet i matsalen. Jag hade inte heller låtit mitt hjärta rusa fortare när jag såg honom i korridoren eller fallit för hans charm. Jag hade hållit mig borta. Men riktigt så gick det inte till. Det här är min berättelse om frusna läppar, längtans mörker och om en pojke från helvetet.

MY BAD BOY by enroligtjej

Han är en badboy men jag älskar honom ändå.

Har du roligt, Fuckboy? by TessaEricsson

*Utan att spoila för mycket vill jag varna läsare som är känsliga för psykisk ohälsa. Även om det inte förekommer allt för detaljerat eller upprepat är det bra att vara förberedd* ----------------------------------- "Jag tycker fortfarande att du är jävla fuckboy" morrar jag i hans öra. Han flinar stort och drar fingrarna längs min kind. "Jag vet, gumman. Det är därför jag är här." "Fuck you." Fräser jag. Jake. Skolans badboy kallas han av många. Jag föredrar termen "fuckboy". Han är en skitstövel som leker med folk för sin egen njutning. Men han är också galet snygg på ett sätt som gör mig knäsvag, och det är vad jag hatar mest med honom. Nej, det jag hatar mest är att jag inte kommer undan honom även om jag försöker, för han är en del av mitt liv som ingen får veta. *Bästa placering: #2 i tonårsromaner* Slutförd 2017-01-29

You may also like

Slide 1 of 10

djävul till plastbror cover

Bad Boys. Good Lips. cover

Dina lögner suger || Dante Lindhe cover

misstag eller mirakel? cover

I Loved and hated you cover

Kärlek börjar alltid med bråk cover

My badboy cover

När snön faller cover

MY BAD BOY cover

Har du roligt, Fuckboy? cover

djävul till plastbror

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.