tiden läker alla sår alla har sin väg att gå

nu sitter jag här på golvet, gråter tills ögonen är rödare än blodet som snart kommer forsa.
näsan är så täppt av alla tårar som runnit så man knappat hör vad jag säger.
1..2..3 jag kunde inte hålla mig längre, jag hade klarat mig i nästan 2 månader, men det gick inte hålla det inom mig längre.
efter det 3:dje så knackar det på dörren och jag hör rösten jag blir stum av varje gång, säga:
"Elinore, vad har hänt, gjorde han något"
det blir en tystnad och man hör nästan mitt blod droppa, innan jag tyst svarar:
"det gör för ont, jag klarade inte hålla det inom mig"
jag hann knappt säga klart meningen innan dörren slås upp och de ögonen som får mitt hjärta att stanna varje gång stirrar rakt in i mina svullna, röda, en sista gång innan mörkret omfamnar mig