'Hela kvällen hade jag känt en brännande blick i ryggen. Varje gång jag tittade bak hade en man i min ålder med skogsgröna ögon fort vänt sin blick neråt eller upp på scenen där Niall Horan stod och sjöng.' '"I love you. No matter what."' En berättelse där två världar möts. Och krossas. Och läker. Och krossas igen. ••• Följ med på Thea Rose och Harry Styles resa i "Sweet Creature"! ••• All cred för omslaget till @gurkan62

"Jag älskar dig. Jag älskar dig, Noel Johan Ossian Flike. Jag har aldrig varit säkrare på något innan." Säger hon. Drömmer jag? Nej, det är på riktigt. Hon står verkligen där. "Jag älskar dig också." Svarar jag. Efter 12 år i Göteborg flyttar Vega tillbaks till staden hon växte upp i, Stockholm. Sveriges huvudstad. Staden med 2,3 miljoner invånare. Lite drygt 23% av hela Sveriges befolkning. Lite mindre än hälften av de är män. Så cirka 920 000 män. Men bara en av dem fångar hennes intresse. Och kanske har de ett förflutet tillsammans som de båda har glömt av. (Utspelar sig efter "Du är ett gift för mig" och "Stan är mörk nu" men man måste inte ha läst dem innan för att fatta. Detta är en helt egen story men karaktärerna från de tidigare böckerna nämns ibland så det blir roligare att läsa om man har läst dem innan)

"Jag heter Martinus", säger han. "Jag brukar säga att jag är hälften av en stridare. Tolka det hur du vill. Välkommen, Minerva. Du är vacker." "Vår alldeles egna Martinus", utropar Marcel samtidigt som ett rökmoln lämnar hans torra läppar. "Han charmar oss alla, inte sant, Juliett?" "Minerva, heter jag", påminner jag honom. "Det var en metafor min sköna, en metafor."

"hur skulle du kunna älska mig när jag inte ens älskar mig själv?" varning för triggande innehåll, självskadebeteende, ätstörningar och dirty, svordomar osv. läs inte ifall ni inte tål sådant.

"DU ÄGER INTE MIG!" Skrek jag från toppen av mina lungor och puttade iväg honom. Han knuffade våldsamt tillbaka mig mot väggen och viskade i mitt öra, "Om jag inte kan få dig,kan ingen det." Alla tror han är galen, men hon vet... Han är inte galen, han är kär. - SLUTFÖRD

De passar perfekt tillsammans, nästan som pusselbitar brukar de flesta säga. Ändå är de båda så olika.. en berättelse om hur en känd kille och en blyg tjej blir kära i varandra genom helt vanliga sms

Wilma och Dante har alltid hatat varandra, detta är deras historia. Det har gått bra för Wilma att kunna hålla sig borta från Dante. Tills de tvingas göra en uppgift i skolan, men med hjälp av uppgiften blir de närmare varandra. Men hur ska det gå för de när dom alltid stöter på missförstånd och drama när en gammal ovän kommer tillbaka till staden. (vanlig, instagram och sms/snapchat bok) Startad: 19 juli 2022 Avslutad: 24 september 2022

Det är över ett år sedan det tog slut mellan oss. Ett år sen jag fuckade upp. Ett år sen du fick reda på allt. Ett år sen du lämnade mig där ensam på vägen mitt i natten. Jag har tänkt en del på det du berättade om den där grekiska mytologin om själsfränder. Du kanske var min själsfrände trots allt. För dagen du lämnade, lämnade även en bit av mig. Och det är som om jag konstant letar efter den biten igen. Men en enda sak jag är säker på, är att jag var kär i dig. Jag var riktigt jävla kär i dig, Noel Johan Ossian Flike. (Uppföljare till "Du är ett gift för mig". Läs den först för att förstå den här)

Om jag bara hade följt mina egna regler som vanligt hade det här inte hänt. Hade jag bara lämnat dig den där julen, innan saker skulle gjort ont, hade inte detta hänt. Då hade det inte gjort så ont nu. Då hade jag inte blivit sårad. Men jag sårade nog dig mest. Jag kanske inte skulle ha lyssnat på mig själv trots allt. Elle går i tvåan på gymnasiet och bryr sig inte om så mycket. Hon hatar allt som har med kärlek att göra och tänker aldrig bli kär. Men vad händer när hon börjar umgås med, den nästan lite för perfekta, Noel i trean? Kommer Elle låta sig själv falla eller kommer hennes förflutna hindra henne? (Bästa placering #1 fanfiction)

"Jag älskar att gå i regnet. Det är där ingen kan se mina tårar" -- Berättelsen är mer ledsam än allt annat jag någonsin skrivit men jag kände för det