Story cover for Broken by ElviraEklof
Broken
  • WpView
    Reads 175,848
  • WpVote
    Votes 4,673
  • WpPart
    Parts 24
  • WpView
    Reads 175,848
  • WpVote
    Votes 4,673
  • WpPart
    Parts 24
Complete, First published Jul 09, 2014
Mature
"Snälla åk inte" Var det sista jag sa till mina föräldrar innan de lämnade mig hos mina kusiner. 
Mina kusiner var som mina syskon men jag ville inte att mina föräldrar skulle åka. 
De sa att de skulle komma och hämta mig om tre dagar men dem kom aldrig. 
Jag fick bo kvar hos mina kusiner vilket jag gör nu med. 
När det väl kom ut att mina föräldrar lämnat mig i början av sjuan såg de mig som ett missfoster som mina föräldrar inte ville ha kvar. 
Orden blev värre. Jag började bli slagen. 
Jag blev mobbad. 
Jag började skära mig vilket ledde till att jag bar större kläder för att dölja mina ärr. 
Anledningen för att jag är kvar här på jorden är väll William eller mina kusiner. De stöttar mig i precis allt. 
Mitt namn är Angela, ett missfoster och det här är mitt 15: åriga liv.
All Rights Reserved
Sign up to add Broken to your library and receive updates
or
Content Guidelines
You may also like
You may also like
Slide 1 of 10
djävul till plastbror cover
In Love With The Player cover
IG|| Hov 1 || D.L <3 cover
En ny start {avslutad} cover
Kärlek börjar alltid med bråk cover
Kidnapped cover
My badboy cover
Never Let Her Go cover
Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim cover
Dra mig genom helvetet till himlen cover

djävul till plastbror

41 parts Complete

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.