"Ni vet den där känslan när man är på tivoli och åker frittfall, och precis innan det stora fallet kommer. När det väl händer är det jätteläskigt, men efteråt tänker man att 'ja okej, det var kul.'
Precis så känner jag nu, fast fallet är hundra gånger värre och jag är säker på att jag inte kommer att tycka att det var kul efteråt."
----------------------
Linn Bergdahl är en helt vanlig trettonårig tjej, som är helt okej i skolan, simmar på fritiden och hatar matte. Tills nu, när mannen i vit rock knackar på hennes dörr och hon öppnar, helt ovetande om vad som kommer att hända och hur hon kommer att önska att hon inte öppnade dörren den dagen.
Lampan bländade mig. Jag kunde inte se ansiktet på mannen framför mig men jag skulle kunna svära på att han log.
- Vad flinar du åt?!
Han satte sig ner på en stol fortfarande dold av kontrasten och skuggan lampan riktad mot mig bildade.
- Dig. Och din låtsade aggression, för att dölja dina sanna känslor.
- Jag är inte rädd för dig!
- Nej. Men hur söt du än är när du är arg, så kan du inte dölja din nyfikenhet, tjurunge...
Jag stirrade hatiskt på honom innan jag vände bort blicken och muttrade.
- Dra åt helvete...
Han skrockade och reste sig.
- Så så, raring. Du vill inte hamna på fel sida, tro mig.
*
Jag heter Jannelle Goldblaw. 16 år och en outcast mer eller mindre tills den hittills mest förundrande dan i mitt liv. Dagen som förändrade livet i skolan. Jag vaknade upp en dag och kollade mig i spegeln. Mitt hår var glansigt, min kropp var formad och mina ögon lyste. Jag var förändrad. När jag gick till skolan vändes alla blickar mot mig. Och dagen efter vaknade jag inte upp i min egna säng...