Det var en gång en prins och en prinsessa...
Nej.
Det var en gång för länge, länge sen i en sagolik skog...
Nej.
Sagor börjar inte så. Inte slutar dom bra heller. Sagor är bara reflektioner av våra drömmar. Hur vi vill att världen ska se ut. Den här sagan som jag tänker berätta har varken en trevlig början, mitt eller slut. Den här sagan handlar inte om lycklig kärlek eller romantiska sommarpromenader i parken under månen. Nej, den här sagan handlar om verkligheten. Den handlar om Lucaz. Han är femton år och har precis flyttat till Stockholm med sin mamma. De har flyttat till en lägenhet i Skarpnäck från Malmö, och Lucaz ska börja om sitt liv i en ny skola, i en ny stad med nya vänner. Och det är där historien börjar.
- - -
Jag har fått inspiration från Bryta om av Åsa Anderberg Strollo, Malin+Rasmus=Sant av Moni Nilsson, I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell, tv-serien Californication, tv-serien Skins och mitt eget liv.
Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig.
Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen.
Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat.
"Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder.
"Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.