Fågelskrämman

Hon rörde sig snabbt framåt i den mörka tunneln. Små ljustrålar letade sig in genom sprickor som i en tät skog. Det var sent på kvällen och månen lyste i all sin prakt. PANG, hon råkade sparka till en sten, den studsade från hennes svarta sko hårt in i väggen. Hon svor under sina andetag, hoppas ingen hörde...

Månen hade gått upp bakom presidentens bostad, det var sent nu, mycket sent, men han kunde inte sova. Något höll honom vaken, något som oroat honom länge. Han var gammal nu det kunde ingen säga emot. Han hade varit president så länge nu. Revolutionen snart trettio år sedan hade satt honom i den positionen. President var inte ens rätt ord, han var för att säga det enkelt, diktator. Han hatade det ordet. Diktator. Det representerar någon som är ond, någon som bara vill ha makt för sig själv. Han var inte sådan...