Jag kommer fortfarande ihåg hur det började. Lika tydligt som om det vore igår. Hur jag satt där i korridoren utanför mitt hemklassrum och snackade med mina kompisar om det senaste skvallret i skolan. Hur han kom upp till mig, såg ut som om han helst ville smälta in i tegelväggen han tryckte sig så desperat mot. Det krulliga bruna håret som nästan täckte de djupa bruna ögonen. Den runda näsan. De små händerna som hela tiden fingrade på något. Hans svaga röst. Den som pep fram den fråga som skulle vända mitt liv upp och ner.All Rights Reserved