Lämna mig inte.

Jag måste få ordning på mina tankar någonstans. Jag letade och det här får bli stället. Ni behöver inte bry er om orden. Det är mina ord. Jag bryr mig inte om ni kommer att tycka om de eller inte. Att skriva dom får mig att må lite bättre. Jag vet att allting kommer i oordning, jag vet det. Jag vet att mina tankar är ett enda virrvarr av bokstäver. Bakom varje bokstav finns en förtvivlad känsla av uppgivenhet. Jag orkar inte bry mig längre, men tankarna är ett förhinder. Jag vill kunna le. Kanske kan jag tömma alla mina tankar i en bok och tillslut kunna le?