-"Lovar du att komma ihåg mig?" Säger jag försiktigt och biter mig i läppen när jag tittar in i hans glittrande mörkbruna ögon.
-"Mel, hur skulle jag glömma dig?" Mumlar han med ett litet snett leende på sina rosa läppar. Han lyfter våra sammanflätade händer och kysser mina knogar, en efter en, varsamt.
-"Man vet aldrig..."
-"Jag lovar, vi ses, jag lovar." Säger han och trycker sina läppar mot ovansidan av min hand. "Jag lovar." Sedan släpper han taget, lyfter sin ena hand och sätter en av mina mörkbruna slingor bakom mitt öra.
-"Älskar dig." Viskar jag med en tår som söker sig ner längs min kind.
15åriga Melissa blir tvungen att lämna sin pojkvän efter ett långt förhållande. I några månader håller distansen, men sedan går allt käpprätt åt helvete.
Hon slutar bry sig om skolan, och hennes föräldrar ger henne allt de kan för att hon ska plocka upp livet igen. Tillslut går Melissa till skolan - på grund av föräldrarnas tjat - där möter hon Omar, som gör allt värre.
"Jag blir så extremt irriterad på dig Dante, kan du låta mig va och lämna mig ifred så jag kan gå till min lektion tack"
"Sorry stumpan, men det går bara inte, du vet mina rosor är gjorda av plast"