Aska regnade ner från himlen som en grym snö och la sig som ett täcke över den sönderbrända marken. En röd dimma fyllde luften. Han såg knappt händerna framför sig när han trevade sig fram i mörkret. Andningen blev mer ansträngd på grund av bristen på syre från elden. Han hörde hur soldaterna marscherade över marken, som en gång varit täckt av blommor och gräs. Han kände hur tårarna började välla upp i ögonen när han såg ut över alla brända kroppar som låg spridda över fältet men han visste att om han gjorde minsta ljud ifrån sig skulle soldaterna hitta honom. Då skulle det vara ute med allt hopp om överlevnad.