Det onda

Anna sprang flåsandes ifrån sin förföljare igenom den mörka skogsdungen mot säkerheten i den trygga polisstationen.
Nästan framme hörde hon stegen bakom henne försvinna.
Hon stannade upp och kollade bakom sig, han var borta!
Hon pustade ut och vände sig om och framför henne stod nu mannen.
Hon skrek till av skräck och ramlade bakåt. Han sträckte ut handen mot Annas ansikte och sa med en röst som skulle ge vem som helst gåshud "et non morieris". Sen försvann mannen lika plötsligt som han hade kommit, utan ett ljud och Anna kunde inget annat än att tro att hon drömt det, men det kändes inte som en riktig dröm utan mer som om någon försökte varna henne.