Det kommer alltid vara du och jag (novell) Del 3

När dörrarna öppnades så kände jag en stark doft av sjukhus. Jag borde vant mig vid den lukten nu men nej. Inte den här gången. Mamma tog mig i handen och vi gick in i ett speciellt rum.
Där låg hon. Alldeles vit. Men hon var vacker. Alla slangar var borta och sjukhuskläderna var borta. Istället hade hon en blå fin klänning med paljetter. Jag gick fram till henne och bara stirrade. Hennes ögon var slutna och det såg ut som att hon sov. Det var då tårarna började rinna ifrån min kind. Jag grät så mycket så att det kändes som mina ögon skulle trilla av. Jag tog i hennes hand och la den emot min kind och sa
-Det kommer alltid vara du och jag.

1 vecka senare blev vi bjudna på hennes begravning. Jag tog på min finaste klänning och borstade mitt korta hår och satte upp det i en hästsvans. Tänk att det redan gått en vecka. En vecka sedan det hände.
.