Det kommer alltid vara du och jag (Novell) del 4

När vi satt oss ner i kyrkan så kollade jag runt på alla människor som var där. Alla var klädda i svart.
Längst fram la hon. I en vit kista med massa fina blommor runt omkring. Vi sjöng massa psalmer och bad till Gud att hon skulle få det bra där hon är nu samt att smärtan aldrig mer skulle komma tillbaka. Att hon skulle vara lycklig.

Precis innan vi skulle gå ut ur kyrkan så gick jag upp till henne och la min hand på hennes kista. Precis då sken solen upp från fönstret och lös på min hand som låg på kistan... Jag blev chockad.
Men sen sken jag upp och log.Det var som om hon var där med mig. Jag kände mig trygg. Jag var lycklig. Jag visste nu att hon faktiskt finns här med mig och att det alltid kommer vara hon och jag för alltid ....