Juli är en flicka på 16 år.Det hemska viruset tog hennes familj ifrån henne. Hon har ingen annan än sig själv. Hoppet är ute men så kommer en liten glimt i hennes liv. Är de värt att fortsätta?
"Jag blir så extremt irriterad på dig Dante, kan du låta mig va och lämna mig ifred så jag kan gå till min lektion tack"
"Sorry stumpan, men det går bara inte, du vet mina rosor är gjorda av plast"