Viskarna

Jag satt i klassrummet när jag hörde skriken från utsidan. Hjärtat slog hårdare och hårdare i bröstet och jag kände mig kräkfärdig. Alla sprang skrikandes ut, vad var det som försiggick? Grejen var bara det att jag redan visste, precis som alla andra i min sort. De andra behövde min hjälp. Jag visste att jag inte var helt redo, träningen var inte helt klar men jag hade inget val. Det värsta som vi viskare hade anat var nu mitt framför mig. När jag kom ut såg jag med fasa upp mot himlen och upptäckte det stora svarta och gråa märket med en sne linje i mitten, fienden attackerade människovärlden och vi behövde göra oss redo för strid.