Att vara bästa vänner, det är det många som är. Men inte på ett sådant sätt som vi. Vi pratar om allt. Hur klyschigt låter inte det? Men det finns inget bättre sätt att beskriva våran vänskap på. Alla dessa sleepovers med för hög musik och lite för mycket chips och dricka, är de bästa kvällarna av dem alla. Inte ens en kväll i ett hav av godis är bättre. Att alltid dela med sig av allt kan självklart ställa till det ibland. Vi har ju trots allt en slags plikt att alltid säga allting till varandra, men någon gång då och då måste man ju bara bryta den, eller hur? Och vad händer när det helt plötsligt kommer in killar i vår starka vänskap? Vad prioriteras egentligen när man är så kär att man lika gärna skulle kunna gifta sig imorgon, men samtidigt ha en bästa vän som bär på ens mörkaste hemligheter? Ja, ingen av oss hade önskat de där två killarna egentligen, de bara dök upp liksom. Och när man är kär, kan man nog offra allt. Allt förutom ens tre fjärdedelar.