
Jag var helt ensam. För första gången i mitt liv kände jag mig ensam. Jag sprang, jag hade ingen plan om vart jag skulle, jag bara sprang tills benen inte orkar bära mig längre. Jag faller ner på knä. Massa tårar letar sig ut ur mina ögon. Dom rinner sakta ner för mina kinder. Dom verkar aldrig ta slut. Sämsta födelsedagen ever! En massa frågor snurrar omkring i mitt huvud, som Kommer jag alltid att vara ensam? Är jag galen? Har jag bara inbillat mig Lisa och dom andra? Jag skriker högt, darrar av att jag gråter så mycket. Plötsligt ser jag någon långt borta i horisonten.All Rights Reserved