Hösten

En kylig bris griper tag i min halsduk, får den att fladdra framför ögonen på mig. Jag stannar och knyter tillbaka halsduken med en suck. Jag har aldrig gillat hösten. Det blir mörkt, blött och kallt. Men du, du pratar alltid som hur mycket du längtar till hösten. Till färgerna, till den stjärnklara himlen och till det magiska som du kallar det. Ibland tror jag att du lever i en annan värld än oss. I en värld där färgerna är lyser klarare än solen, där alla ljud bildar en ljuvlig sång och den isigaste vinden får dig att flyga fram. Ibland önskar jag att jag kan leva med dig i denna värld. I världen som verkar vara problemlös.