Du

I mitt skåp finns många saker. Jag har mina pennor där, mina böcker och alla ihop knycklade papper. Där finns också du, i ett litet kort du gav mig. Där har du alltid funnits med mig. Allting som hände utanför skåpet var bortglömt direkt när jag såg dig.

Mina fötter kan alltid springa fort med dig i tanken. När jag ser dig blänker jag, men aldrig säger jag någonting. Iallafall inte högt. Det har inte alltid varit så här. Jag kunde fortfarande forma ord och meningar när du var min. Vad jag än gjorde, så gjorde jag det för att du skulle le. För att dina vita tänder skulle skapa
en fantastisk känsla. Och det gjorde du.