Förvandlingen

Valpen Märta föddes i Värmland. Hon blev köpt av min morbror och hade ett bra liv med han i ungefär 3 år. Hon är en grå, vit blandras: stövare och jämthund. Hon älskar promenader och jakt, dock är hon skotträdd men det hindrar henne inte. Han fick en ny tjej och flyttade och då hade inte han möjligheten att ta hand om Märta mer. Märta flyttade hem till min mormor & morfar, på grund av att min morföräldrar inte var så unga längre fick var aldrig Märta och jagade längre, hon var i sin hundgård och var ensam hela dagarna hon fick nästan aldrig några promenader, men mina morföräldrars andra riktiga hund fick promenad ganska ofta. Det var pågrund av att hon var mindre och att Märta var underskattad och drog mycket när man gick med henne. När jag/min familj var där gick vid med henne varje gång men det räcker inte. Hon fick lite för lite mat så man såg revbenen. Hon var smal och inte stark. Hon sprang fram och tillbaka hela dagarna i sin hundgård. Hon var inte mina morföräldrars ansvar! Däremot är jag besviken över min morbror. När Märta var 5 år gammal ungefär kunde hon knappt "sitt", hon blev aldrig lekt med med osv. Men i augusti 2020 blev det ändrade planer för henne, min morbror och morfar hade beslutat att de behövde bli av med henne eftersom de förutsättningar som var. De skulle antingen behöva avliva henne eller kanske sälja henne. När min pappa fick höra om det här sa han att våran familj kunde adoptera henne och ta hand om henne. När jag fick reda på det blev jag överlycklig eftersom i hela mitt liv hade jag velat ha en hund. Hon var dock inte så fin när vi fick henne men efter en liten stund blev hon världens finaste och bästa hund! knepet var enkelt bara: ge lite mer mat, borsta henne, ge henne uppmärksamhet, massa promenader och en hel del lek. Det visades att Märta var väldigt lättlärd, något vi inte skulle vetat om vi inte adopterade henne. Idag är Märta en väldigt lycklig hund som