Ett nytt liv

Jag drog rakbladet över armen. En, två, tre gånger. Efter några minuter var hela armen blodig och jag kände tårarna rinna nerför kinderna. Tårarna rann ner för kinderna och landade på skärsåren. Saltet i tårarna brände i såren och jag grimaserade. Det sved så fruktansvärt men ändå härligt. Jag vände mig om och såg på mig själv i den stora kroppsspegeln på mitt rum. Vad jag såg gjorde mig illamående. I spegeln såg jag mig själv stå i bara min bh och mina trosor, med armen full av blodiga skärsår och tårarna rinnandes nerför ansiktet. Jag såg även min stora mage, mina tjocka lår och mina kraftiga armar. Mina händer letade sig fram efter burken med piller. När jag hittat burken, tömt innehållet i min hand och fört handen mot munnen kändes allting härligt. Jag förde handen närmare munnen och såg mig i spegeln. Medan jag sakta svalde pillrena plockade jag upp rakbladet från sängen. Jag tog en klunk vatten för att svälja ner pillrena medan jag fortsatte skära mig. Jag hörde hennes ord upprepas om och om igen i mitt huvud.

"Ally, det här kan inte fortsätta. Emil dog för flera månader sedan, det är dags att du går vidare. Därför bestämde jag och din pappa att det är bäst för alla om du får komma bort från allt ett litet tag. Vi har hittat en härlig, kärleksfull familj i England som är mer än villiga att låta dig bo hos dem ett tag." När hon sagt det hade jag känt tårarna tränga på. Allt jag sagt var "Så du menar att du och din lilla pojkvän vill ha huset för er själv och valde att skicka ut mig för att 'det är vad som är bäst för familjen''? innan jag sprungit iväg med tårar i ögonen. Jag ville inte ha ett nytt liv, jag ville bara dö.