☾En sinnessjuk pappa. Ett ungdomshem. En pojke och ett duschrum.
En förbjuden vän. En främmande person. En sjukt snygg, het och läcker, underbar, snäll och-...förbjuden.
Men när har jag någonsin brytt mig om vad någon annan säger?☽
Ley, 16 år, förlorar sin tidigare identitet och blir föräldralös, hon får flytta in på ett ungdomshem för tonåringar med en dålig uppväxt och trivs inte alls första veckorna. Men efter att hon stöter på en kille ett år äldre än henne själv ändras hennes syn på saken.
Redan efter några timmar har hon fått upp känslor för denna mystiska pojke och kan inte släppa honom ur tanken, men när hon blir förbjuden att umgås med honom ändras saker och ting.
Ska de kunna ses i hemlighet och känner han något för henne också? Och vad händer när hemmet råkar ut för en olycka?
En berättelse om tunga tårar och tomma hjärtan, svek och längtan.
(Beskrivningen kanske inte stämmer exakt in på storyn och kommer förmodligen ändras i framtiden, men i grunden är det densamma)
obs. skriver om en hel del för att förbättra historien så det är inte nya kapitel ni "gamla läsare" kommer att få notiser om utan bara att jag redigerat flera kapitel! Nya kapitel kommer att komma när jag redigerat klart de gamla.
Han står där. Genomborrar sina gröna ögon rätt genom Moaie. Den där mystiska blicken i fönstret som tillhör huset bredvid som Moaie inte kan släppa, det är någonting i den blicken som hon inte kan sätta ord på, något mörkt, mystiskt. Det är som att han drar ut orden ur hennes huvud.
När Moaie kommit hem efter sin första dag på andra året ser hon en bil som står på uppfarten till huset bredvid. Huset som hon så länge hon kan minnas aldrig sett en levande varelse inuti. Efter den dagen vänds hennes liv upp och ner. Morden utan förklaring, folk som försvinner och de gröna ögonen som rubbar hela hennes existens och hon har inget att säga till om när det gäller dem oönskade känslorna i hennes bakhuvud.