Solen skiner aldrig igen

Solen skiner. Det är sommar. Det är du och jag. Ensamma. Du tar min hand i din. Vi bara sitter där. Du och jag. Jag önskar att det aldrig ska ta slut. Vi sitter där i säkert en halvtimme. Eller till och med en timme. Sen blir allt förstört. Det går som ett sus genom luften. Jag fryser. Du böjer dej fram mot mig och kramar mig. Jag fryser ändå. Det sista jag ser är du som förtvivlat släpper mig och börjar springa in mot staden. Sen blir allt svart.

Följ med Sara på hennes äventyr från våran värld ner till underjorden och sedan tillbaka.

En ganska dålig beskrivning så ni kan väl ge första kapitlet en chans..?