The way Of the Alpha

"Kolla på mig Chris" säger hårt han mot mig. Som en förtydligade tog han tag i min haka och lyfte upp den så min blick vart tvungen att bli flyttad.

"Aldrig, vill jag det. Inte så länge jag lever" skriker jag och försöker mig få ut ur hans starka armar.

Han morrar hårt och tar ett hårdare grepp om mina höfter, det kommer säkert bli sår i morgon där.
"Varför är du såhär mot Chris. Jag har inte gjort mot just dig, eller hur" säger han med en djup ton i rösten.

"Vill du verkligen veta Blake? Va, vem inte den som tog mig bort ifrån min flock för så många år sen. Vem var det som ändrade hela mitt liv till ett skit" säger jag argt tillbaks med en liten del av min vargs raseri i bakgrunden. Trots att hon alltid har försvarat honom så många gånger, gång på gång förklarat att det ska bli igen, hade hon till och med tagit sista droppen av sitt ändliga tålamod. Mitt försvann för så länge sen. Redan från från första ögonblicket jag såg honom.

"Men jag gjorde ju allt för dig. Du var illa ute. Du kunde inte hindra mig då, du kan det inte längre nu heller" säger han och släpper greppet om mig lite grann.

"Du kunde ha gjort så mycket bättre än det beslutet du gjorde Blake" fortsätter jag. "Varför vi än ens är menade att vara i resten av våra liv. Jag har inget kvar egentligen, du tog allt från mig Blake!

Jag kollar upp mot hans mörka ögon som är fulla av oro, av vad som ska komma på näst ur min mun.

"Ibland tänker jag bara att döda mig själv, det finns inget som håller mig kvar än-". Mer hinner jag inte förrän han tvärt pressar sina mjuka läppar i brinnade, hungrig kyss.

Varför Mångudinnan valde du just honom för mig?

_____________________________

Chris var sedan ung ålder ensam utan föräldrar och flock. Allt på grund av honom. Mannen som hon hatade med sitt liv, hjärta och själ. Mannen som hon en gång skulle älska. Hur är det ens möjligt?