Jag har inte valt mitt liv...

Jag har inte valt mitt liv...

  • WpView
    Reads 11,599
  • WpVote
    Votes 286
  • WpPart
    Parts 46
WpMetadataReadComplete Thu, Jun 16, 2016
En historia om Amanda, med ett hemskt liv. Allt går fel, men plötsligt händer något som förändrar allt. Hon får med sina småsyskon flytta från sin alkoholist till mamma till ett nytt ställe, där en av deras nya grannar råkar vara Ryan, en supersnygg självsäker kille som ger Amanda nytt självtroende. Men den stora frågan är, hur länge kommer det hålla?
All Rights Reserved
#3
deprimerad
WpChevronRight
Join the largest storytelling communityGet personalized story recommendations, save your favourites to your library, and comment and vote to grow your community.
Illustration

You may also like

  • Amnesia
  • Jag gillar inte dig. Typ.
  • Locked up in a dollhouse (svenska)
  • BAD GAME! (SWEDISH)
  • Kärlek börjar alltid med bråk
  • Trapped
  • Varm.
  • Psykopat
  • Ex vs Ex
  • Bok 1. • Jag lämnar dig aldrig, Lexi
Amnesia

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

More details
WpActionLinkContent Guidelines