Utan dig

Jag sprang. Luften piskade mitt ansikte och fick mitt hår att fladdra bakom mig likt en mantel. Träd omringade mig och försämrade den redan svåra terräng jag sprang i. Lingonriset rispade upp mina bara ben så det sipprade blod. Men trots allt det var det värt det. Snart skulle allt vara förbi. Bara någon minut. Jag ökade farten trots att jag visste riskerna, för om jag föll nu skulle allt gå förlorat. Halsen brände som om jag andades in eld istället för luft och jag försökte desperat att svälja trots bristen på saliv. Små skrapsår uppenbarade sig på min bleka hud och jag bet ihop käkarna. Det började bli glesare mellan träden och jag såg hur en glänta visade sig längst fram. Där var den. Sjön. Den var precis som i drömmen, Tillochmed med värre. Den bottenlösa, becksvarta sjön som snart skulle sluka min älskade. Men det tänkte jag inte tillåta.