"Vi är tvillingbröder, men det var bara han som föddes som kille"

Visst är det jobbigt att livet är så orättvist så ofta? Inget är rättvist, det är bara så det är helt enkelt. Man reagerar mer på vissa saker än på andra. Det är ju liksom inte hela världen att du fick mer glass än jag fick, eller att du klarar mer armhävningar än vad jag gör. Men man reagerar starkt på svält, fattigdom, krig och allt sånt där, det är hemskt att det ens ska behöva existera. Men vet du vad som stör mig mest förutom det? Vet du vad som, enligt mig och i mitt perspektiv, är den mest orättvisa saken som finns? Det är att min tvillingbror föddes som kille, men inte jag, även fast jag också är en.

"Jag gissar att allt det här kommer handla om när jag berättar för dig om mitt liv. Min vardag, när jag kommer ut, när jag börjar ta hormoner och när jag genomgår operationer. När mitt hjärta brister och när jag skrattar så jag gråter. När jag är så deprimerad att det känns som att inte ens ensamheten håller mig sällskap längre, och när jag står i uppmärksamhetens centrum med allas skeptiska ögon på mig. Det här är om min resa, mitt liv som transsexuell."