Underground Dog

Jag granskar rummet och letar efter någon men vet inte riktigt vem, jag vet bara att jag vet tills jag ser hans ansikte. Jag har en klump i magen som att jag vet att jag kommer inte att se honom där, som att jag vet att jag har fördärvat något bra jag hade, just för denna filghten.

Ja minns att vi hade bråkat, rejält. Han sa jag var blind av ilska och hat, att det var anledningen till varför jag inte kunde släppa in honom. Han sa att det fanns ingen plats i mitt hjärta för honom, för att jag hade låtit hatet blockerat all utrymme för något annat.

Han har förmodligen rätt. Jag drevs av hat, ilska och hämnd. Men nu kommer jag inte ihåg varför, nu känns bara mitt hjärta tungt, som att han tog en del av det när han stack.

Jag sa till mig själv att jag aldrig skulle släppa in en kille i mitt liv igen, men oj vad jag hade fel.