Story cover for Tamirelle by MyNiceStories
Tamirelle
  • WpView
    Reads 266
  • WpVote
    Votes 0
  • WpPart
    Parts 22
  • WpView
    Reads 266
  • WpVote
    Votes 0
  • WpPart
    Parts 22
Ongoing, First published Mar 20, 2015
Jeanine lever i en värld för länge sedan, i ett land, Tamirelle. 
Magi och övernaturliga varelser härjar i landet och man vet aldrig vad man kommer möta på. 
Jeanine får reda på en stor gömd hemlighet och en helt ny vän börjar ta plats i hennes liv, men är det en tillåten vänskap?
Den stackars flickan tvingas bolla mellan de två olika världarna och begrava hemligheterna som uppkommer, men kommer hon lyckas med det? Kommer hennes tidigare vänner misstänka något?
~~~
Första delen ur 'Tamirelle'
-Inte en del av 'Companions'-
~~~
Gillar du fantasy, magi, kärlek, medeltiden och spänning borde du testa läsa denna berättelse ^.^
~~~
Inspiration från spelet Skyrim
All Rights Reserved
Sign up to add Tamirelle to your library and receive updates
or
Content Guidelines
You may also like
You may also like
Slide 1 of 10
Havsflickan  cover
Withes, dragons and magic (bok 1 i serien Drakens ättlingar) cover
Smittat blod - Häxmästarens Arv Del 2 🇸🇪 cover
Elementens begynnelse cover
Angels cover
Det svävar cover
Väsnen vaknar cover
Akaja cover
Téo cover
En prinsessas berättelse  cover

Havsflickan

19 parts Ongoing

Jag har alltid känt mig dragen till havet. Det är som att det finns ett speciellt band mellan havet och mig som inte går att klippa av, hur mycket jag än försökt. Det har alltid försökt dra mig till det och jag (eller snarare mina föräldrar...) har alltid försökt dra mig tillbaka. Trots att även jag varit rädd för vad som skulle kunna hända om jag rev mina murar, har nyfikenheten alltid funnits där. För går det egentligen att vinna över nyfikenheten? Trots att man kan försöka kommer den alltid att finnas där, ända tills man låter den ta över. Först då kan den försvinna. Och varför skulle jag egentligen vara rädd? Rädslor sitter helt i psyket, man har själv byggt upp något, och tror att det är så det är, men man kan aldrig veta förrän man öppnar upp sig för rädslan och ser sanningen. Därför valde jag att släppa taget om den. Till en början kändes det bra att släppa taget om rädslan och jag upptäckte tillslut hur mycket jag älskade havet, men det var innan jag visste hur mycket som skulle förändras och vad det skulle göra med mitt liv. Men förändring behöver väl inte vara något dåligt? Eller...?