När slag blir till kyssar

Vad skulle du göra om du gick till skolan varje för att sedan bli kallad för värdelösa namn?
Vad skulle du göra om du blev upptryck mot skåpen för att sedan bli fysisk och psykisk skadad av en person som bara bryr sig om smärta och popularitet?
Eller..
Vad skulle du göra när den du trodde bara var en kallhjärtad idiot plötslig börjar bry sig om varenda nerv i din kropp?
•.•.•.•.•.•.•.•.•.•.•.•.•.•

"Aldrig" Ville hon spotta ut.
Men hon vågade inte. Anna skulle aldrig våga säga ifrån sig i vilket fall så hon sprang bara därifrån.

Åtminstone försökte.

Inte så långt efter kände hon en hand lägga sin tyngd runt hennes handled som gjorde det mycket svårare för henne att fly därifrån. Anna visste redan att just den handen tillhörde Andreas. Hon hade gråtklumpen i halsen. Kunde han inte låta henne va?
Hon tittade motvilligt över axeln på en nedstämd Andreas.
Han hade inget lekfullt flin på läpparna som han alltid hade. Ett sånt flin som tyder på fara. Men Anna brydde sig inte om de små detaljerna. Hon drog sig ur det hårda greppet och fortsatte springa. Sprang som om det var det enda hon kunde göra. För det var det just nu, att fly från den hon hatade mest.

Andreas.