Gungorna.
  • Reads 25
  • Votes 0
  • Parts 1
  • Reads 25
  • Votes 0
  • Parts 1
Ongoing, First published Apr 09, 2015
Christian är 17 år, går alltid med musik i hörlurarna, lever med sina föräldrar som hade den där perfekta sonen enda tills han betyg blev sämre, växte ut håret och började färga det i alla möjliga färger, piercade läppen och började bli mer tillbakadragen från allt. Ingen fattade vad som hade hänt. Knappt Christian gjorde det själv. Ångest, depression, självskada,  och alkohol började bli mer som en vardagsrutin för honom. Han hände hela tiden runt med fel folk enligt hans föräldrar. Emos. det kallade dom hans vänner och honom själv. 
Han är förvirrad, vet inte vem eller vart han vill vara i livet. Hans föräldrar får en dag nog och bestämmer sig för att skicka iväg honom till ett läger, kommer han träffa nya kompisar där som lär honom att livet inte är så mörkt och illa som han alltid sett det som? Dom kanske får honom bli en bättre människa? kanske lär sig älska livet, eller hata det enu mer.
All Rights Reserved
Sign up to add Gungorna. to your library and receive updates
or
Content Guidelines
You may also like
You may also like
Slide 1 of 10
djävul till plastbror cover
Dina lögner suger || Dante Lindhe  cover
Breathe cover
Trust A Badboy? cover
Kärlek börjar alltid med bråk cover
Har du roligt, Fuckboy? cover
My badboy cover
Jag älskar dig, Fuckboy cover
I Loved and hated you  cover
Bad Boys. Good Lips. cover

djävul till plastbror

41 parts Complete

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.