Kär i brorsans bästakompis

Kär i brorsans bästakompis

  • WpView
    Reads 107,049
  • WpVote
    Votes 1,772
  • WpPart
    Parts 30
WpMetadataReadComplete Sat, Mar 3, 2018
Sofia är en tjej på 15 år. Hon är inte särskilt populär när det gäller på skolan, men hon har inget problem att skaffa killar. Sofia är den tjej som egentligen inte bryr sig om sitt utseende men är ändå tjejen som alla killar gillar. Sofia får plötsliga irritationer på brorsans nya bästakompis, Zac, när han gör allt för att få henne avis och under hans kontroll, och när nykomlingen William kommer in i bilden blir allt mer komplicerat. När Zac åker på resa, 1 vecka till Turkiet, så funderar hon ut en plan för att 'hämnas'. Hennes liv förändras när hon bestämmer sig för att göra allt för att få honom avis. Men det leder bara till att båda blir otroligt kära, men kommer de våga erkänna? Läs boken för att få reda på mer, och hur detta kommer att sluta...
All Rights Reserved
#132
tonårsromaner
WpChevronRight
Join the largest storytelling communityGet personalized story recommendations, save your favourites to your library, and comment and vote to grow your community.
Illustration

You may also like

  • Amnesia
  • BAD GAME! (SWEDISH)
  • Varm.
  • Psykopat
  • Bok 1. • Jag lämnar dig aldrig, Lexi
  • Locked up in a dollhouse (svenska)
  • Trapped
  • Jag gillar inte dig. Typ.
  • Kärlek börjar alltid med bråk
  • Ex vs Ex
Amnesia

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

More details
WpActionLinkContent Guidelines