Allt från mig ✿

Sanningen är de smärtsamma påminnelsen varför jag fördrar att leva bland lögner..
~
När jag var liten älskade jag blotta tanken av smärta.
Blod var bara smärta och smärta var bara blod.
Men de var innan jag insåg att djävulen inte är en liten röd man med horn på huvud,
utan en lång blondhårig kille med läppar i samma färg som flagande rosor.
Blod är så mycket mer än smärta.
Det är ett tecken på mänsklighet.
Svaghet.
Jag förälskade mig i helvetet innan jag hann upptäcka himlen.
När jag väl öppnade ögonen för han som
skulle bli min ängel hade djävulen redan gjort min till sin egendom.
Han hittar mig alltid.
Med vara ett pip hittar han mig.
Han hittar mig alltid.
"Du är galen." viskar han och trycker den svala pistolmynningen mig min panna. "Helt sinnessjuk.."
Jag andas in
1
2
9 andetag i skräck. "Sjuk mig bara."
Han ler ett leende som liknar en månsnara. "Jag ska." Tystnaden ansluter sig till samtalet. "Min älskling."