Du är perfekt

Jag vaknade klockan 8:08 på måndags morgonen. Jag kunde varken känna mina armar eller mina ben. Jag satte mig upp ur sängen och traskade den en meters biten bort mot min vägg spegel ,som oturligt nog, visade alla mina kurvor och mitt fula ansikte. Mitt hår såg ut som ett skatbo och mitt ansikte var fullt med dreggel och smink från gårdagen. Jag plockade bort fotot, på mig och min mamma, från gemet som satt i spegeln och kollade på det. Jag tänkte att jag saknade henne jätte jätte mycket och att jag ångrade allt dumt jag sagt till henne.

Jag gick till köket efter att jag hade fixat mig lite snabbt och slarvigt. Jag bredde en macka och tog ett glas juice. Teven sattes på av sig själv, som vanligt, och jag ringde till killen i lägenheten precis under mig. Han sa att han så gärna kommer över och hjälper mig med teven. Fort rusade jag till mitt rum och satte på mig lite smink.

Som killen under mig sa, så kom han upp ungefär 15 minuter efter samtalet med verktyg och massor med roliga grejer. Martin, som han då heter, steg in och frågade vart teven stod. Jag vägledde honom till vardagsrummet och till teven. Han sa tack och gav mig det där fina leendet som bara han kan le.

Efter ungefär 20 minuter vart han klar med teven och kom till mig i köket. Han berättade att teven var klar. Jag kunde nästan höra och känna att han kom närmare mig. Det pirrade till lite extra när kan kom fram och knackade lite lätt på axeln och visade vad som var felet. Det hade varit någon slags boll som hade fastnat i teven som var lätt fixat.

Men.. Jag har ingen hund, inga barn och jag har inte tagit hem några vänner som kan ha släpat hit några bollar. Hur har den då kunnat komma dit?

- Första delen av ''Du är perfekt''-