28 Days of Happiness
  • MGA BUMASA 76
  • Mga Boto 3
  • Mga Parte 2
  • MGA BUMASA 76
  • Mga Boto 3
  • Mga Parte 2
Ongoing, Unang na-publish Jun 04, 2015
Im just an ordinary girl with a simple life. Mayroon akong mapagmahal na ina, mabubuting kaibigan at sobra akong mahal na nobyo. Akala ko perfect na ang lahat, pero hindi. Im sick. Although alam ko namang may sakit ako since birth, hindi naman ito naging balakid sa mga pangarap ko at  sa estado ng buhay na meron ako . Pero 28 days na lamang ang meron ako? Binigyan na nang taning ang buhay ko.

Magagawa ko pa kaya ang mga bagay na gusto kong gawin? Magkakaroon pa kaya ng isang magandang fairytale ang love story ko? Madudugtungan pa ba ang buhay ko?

 Sa loob ng 28 days, ano pa ang posibleng mangyari?

Does my ending will be Happy? Or a Sad Ending?
All Rights Reserved
Sign up to add 28 Days of Happiness to your library and receive updates
o
Mga Alituntunin ng Nilalaman
Magugustuhan mo rin ang
Magugustuhan mo rin ang
Slide 1 of 10
Last Letter For My Everyday Girl cover
Casket of Love cover
The 17-year-old Mistress (Mistress Series Part 1) cover
I Hate My Idol cover
EAT ME DEAD SOUL (COMPLETED)  cover
Her Secret Boyfriend cover
A Love In The Past [COMPLETED] cover
Once Upon A Time (Short-Story) cover
Loving again cover
Someone I Loved Before cover

Last Letter For My Everyday Girl

10 Parte Ongoing

If you already know the ending, will you even dare to start writing it? If you can go back, do you think you can make it right? If I can, will I be able to get a different outcome? Maybe not. Everyone's happy now. Maybe even happier than what they were before. How could I be so selfish to wish to turn back time so I could be happy while the others were silently suffering back then? Time never stops. "If you'll be given a chance to forget everything and start anew, will you grab that chance?" Will I? Mas mabuti ba talaga na makalimutan lahat? I only want to take the pain away and still keep the happy memories. Ironically, it's the happy memories that's hurting me. Lahat ng mga bagay na nakakasakit sakin ay dahil sa mga magagandang ala-ala na alam kong di na mangyayari ulit. And it's too much. Unbearable. Why do you have to wake up every single day just to live a life with a loop of dying everyday?