Jag var så rädd för att höra tre specifika ord. Tre ord som kunde förändra allt om de lämnade hans läppar. "Jag älskar dig" Dessa tre ord som skulle innebära mer än jag kunde fixa. För det är tre ord som kommer tyna bort och så småningom dö med honom. Men jag vill höra dem, gud vad jag vill höra dem. Den ända personen som sagt det till mig var mamma. Jag undrar om jag nånsin får höra henne säga det igen...
-
Mitt hopp om att få tillbringa mina sista veckor tillsammans med någon annan än mamma var så gott som ute. Men så fann jag honom, pojken med de gröna ögonen som man bara inte kunde motstå. Pojken som så självsäkert slog sig ner vid min sida, som trots sitt hårda yttre visade en sådan medmänsklighet som jag aldrig tidigare stött på. Vi båda förstod att det vi höll på med inte skulle bli långvarigt, men vi fortsatte. För på något sätt så ville vi inte erkänna för oss själva att vår kärlekssaga en dag skulle ta slut, på grund av min sjukdom.
COPYRIGHT PÅ ALLTING
~Alva & Saga