Där ute satt vi, mitt på gatan i flera minuter utan att säga något. Gatlamporna som belyste nattens mörker lyste nu upp Felix ansikte och jag kollade på honom. "Jag är svag Felix. Jag klarar inte av det längre, jag vill bara få ett slut." Sa jag tillslut och mot hans starka axel. Jag var så svag, så hjälplös. "Oscar, du är som ett oskrivet kapitel. Du kan inte avsluta det i mitten. Jag ska hjälpa dig." Sa han och kollade oroligt på mig.