Ett steg i taget

Skrev den här boken 2015 men publicerar igen.

"Redan första gången jag såg det lockiga, bruna håret hatade jag honom. Sättet han intog skolgården på, hur alla vände blickarna och log som om de redan bestämt sig för att han var okej, en sådan man kunde bli vän med. Det var märkligt hur någons utseende och kroppsspråk kunde vara avgörande för vem man skulle bli. Eller vem folk skulle tro att man var i alla fall. Den nya killen hade tydligen rätt slags utseende."

Karla är övertygad om att hon vet allt man bör veta om människor. Det finns de som inte syns alls och som faktiskt trivs med det och så finns det de som tar plats. På gymnasiet där hon går har det sett likadant ut i alla år.
Så, en dag börjar den nya killen, Adam. Till en början är han precis som de flesta andra, självsäker och klart irriterande. Karla hatar honom.
Men så plötslig dyker han upp på ett minst sagt oväntat ställe och visar att man inte måste passa in i en ram, att det funkar minst sagt lika bra att bara vara sig själv.

Kan man älska trots alla fördomar?

Copyright: Filosoferar 2017