Känn ingen sorg

Jag har aldrig gillat Håkan Hällström. Hans röst liksom skar sig i mina öron och fick dom att vilja blöda. Men hans låt "känn ingen sorg för mig Göteborg" passade ganska bra i till den situationen jag befann mig i just nu. Jag har aldrig gillat Göteborg, och när den oskyldiga lilla staden rullade förbi utanför fönstret på tåget, känns det verkligen som om jag har svikit alla dess invånare genom att flytta där ifrån. Men känn ingen sorg för mig, jag klarar mig

Jag blir placerad i en mall jag inte riktigt passar i. En pusselbit i fel pussel var vad jag va. Jag lär mig det av Lovisa. Vi står vid skåpen och snackar när jag ser honom för första gången. Det är inte förens efter jullovet som jag förstår livets enda enkla regel.

Bli. Inte. Kär. I. Fel. Person.

Copyright på vart ända jävla ord.
(Observera att det inte är jag som inte tycker om Håkan. Det är min karaktär och jag menar absolut inget illa)