Det finns ingen mening med livet

Julia är 15 år hon har inte varit glad på riktigt sen det hände för tio årsen.
Hon ska börja nian hon hoppas att det året ska bli bra men det blir rena motsattsen.
Hon har varit mobbad så länge hon kan minnas.
Det är inte bättre där hemma för där är det mycket bråk.
Hon måste hela tiden låssas må bra och vara glad.
Men nu orkar hon snart inte låssas längre.
Ingen vuxen bryr sig om henne.
Hon har en vän som heter Tessia och hon är 24 år, det är bara med Tessia som Julia kan känna sig trygg med.
Men Tessia känns som en storasyster för Julia, men det vet inte Tessia.
Och för Tessia så känns det som om hon har en lilla syster.
Men en dag så blir mobbningen ännu värre och då finns det bara en utväg för Julia.

PS: det är sant det jag skriver. Det är om mig jag skriver om fast jag byte ut mitt namn.
Det är hur jag känner och hur jag har det.

PS: jag har en äldre vän som jag känner tryggheten hos. Och jag tycker att hon känns som en storasyster för mig.
Jag vill säga det till henne men vill inte förstöra vår vänskap.
Så kommentera gärna va ni tycker jag ska göra och säga till henne.

PS: jag kommer skriva först som Julia.
Och sen som Tessia.
Så ni vet.